Tänkte faktiskt berätta lite som jag inte gjort förr.

Dela med mig av nått jag känt länge, hela livet. Vet inte om det är dålig självkänsla eller vad det är. de e så det känns iallafall.

 

Jag har alltid haft det inristat i hjärnan, att jag är den lite sämre i gruppen. Lite sämre utrustning, lite sämre ridning och lite sämre av allting. Jag är inte den som fokuset ska läggas på.

 

Inget jag tänkt så jättemycket av, det har bara varit så. Ville bara nämna det för er. 

 

Jag är inte den som man hälsar på först eller den som man berömmer mest. Jag är ett mittemellanbarn som bara finns där och kör sitt eget race. Det kan vara bra det med. 

 

Det har blivit bättre med åren, det kan jag erkänna. Jag har blivit bättre på att ta åt mig beröm och ta för mig. 

Men känslan, finns kvar. Är jag ivägen? fick jag vara med bara för att fylla ut gruppen? 
Jag jobbar på det än och hoppas på att den ska försvinna. 
har tagit många steg åt rätt håll men det är ännu många kvar. 

 

Känns som det blev värsta stackars mig-inlägget. Absolut inte det tanken var. Mer att jag ville öppna mig lite, slänga mig ut och berätta nått inget visste! Det ni!