Intressant artikel :)
från hippson.se :) Tyvärr ingen bild, men läs, för de va intressant!
Gerd Heuschmanns system:
Dressyr
I februari höll Gerd Heuschmann clinic på Jädra Gård i Enköping.
Gerd Heuschmanns system:
Lösgörande longering varvat med ridning
Dr. Gerd Heuschmann är tysken som öppet har kritiserat många av de metoder som används inom dressyrträningen i dag, bland annat i sin bok "Tug of war" (Dragkampen) och i sin nya bok "The balancing act". Han lutar sig mot sina kunskaper och erfarenheter som veterinär och beridare när han argumenterar mot överböjda halsar och hårt åtdragna nosgrimmor.
Text & foto: Anna Nordin
Gerd Heuschmann menar att en häst aldrig kan bli lösgjord förrän den är avspänd i rygg och nacke. Och ska den bli det kan vi inte dra den i munnen eller låsa underkäken. Här delar han med sig av de träningsmetoder han själv använder.
- De dagar jag tränar hästen varvar jag mellan longering och ridning. Longeringen hjälper till att få hästen avspänd och utförd på rätt sätt bygger den också upp hästens muskulatur på ett positivt sätt, säger han.
Med en longeringsdag mellan riddagarna får hästen även en chans att återhämta sig om den har blivit öm i musklerna. Och när den får jobba fritt och kommer upp med ryggen blir hästen som bonus underbar att rida nästa dag, menar Gerd.
Aldrig inspänningstyglar
När han longerar använder Gerd enbart kapson, longerlina och ett longerspö - men aldrig inspänningar. Han förklarar:
- Varje gång du tvingar hästen att vara i någon position så förlorar du något. Med både inspänning och dubbellongering riskerar man att hästen lägger sig för mycket i handen och inte länger ut halsen korrekt. Det vi vill åstadkomma är att hästen börjar svinga i ryggen, och dit kan vi inte komma så länge den är inspänd.
Gerd föredrar kapson framför bett vid longering, eftersom han menar att bettet bara dras genom munnen.
- Kapsonen levererar budskapet till nacken, det vill säga dit vi vill. Med kapsonen är det dessutom svårt att göra skada och lätt att göra rätt även om man är oerfaren. Det är viktigt att det är en stabil kapson, som ger trycket mitt på nosryggen. Den ska inte spännas hårt, precis som med nosgrimmor måste hästen kunna röra käken, säger han.
Gerd tipsar om att Bent Branderups kapsonlongering är ett väldigt bra exempel, om man vill ha inspiration.
Uppvärmningen är viktig
Även vid longering är uppvärmningen av största vikt.
- Målet med longeringen är att hästen ska svinga i ryggen. Även med en noggrant genomtänkt uppvärmning tar det ungefär 25 minuter innan hästen gör det, säger Gerd.
Börja med att låta den skritta och trava tills den är varm. Sedan ska hästen få galoppera ordentligt framåt i båda varven.
- Följ med den så att den får galoppera tre till fem varv längs långsidorna och sträcka ut i frisk galopp.
När hästen är uppvärmd är det dags att sänka tempot.
- Låt den trava i en långsam, stor trav. Tänk aktivitet, men vänta in din häst. Ett långsamt tempo kan hjälpa hästen att börja svinga i ryggen. När den svingar rätt ser du hur ryggen rör sig både uppåt och nedåt från manken och bakåt.
Gerd fortsätter:
- Om hästen börjar med lite längre frustningar vet du att du har kommit rätt. Jag bara älskar att höra det ljudet!
Det är hästen som ska vara den aktiva parten, så använd inget tvång utan be den om det du vill. Så länge bakbenen är under hästen och ryggen svingar kan den inte bli för låg i formen. Tappar den svingen, eller går med bakbenen bakom sig, går den på bogarna.
Mindre volt ger mer samling
Med lite äldre och utbildade hästar kan man sedan gå vidare med att arbeta på en mindre volt. Det är viktigt att hästen först har lärt sig att gå framåt, eftersom en liten volt tar bort en del av bjudningen. Volten ska vara sex till åtta meter i diameter. Lägg den gärna i ett hörn så att du har stöd av två väggar.
Även på den lilla volten är det långsam trav som gäller. Böj halsen lite inåt, som ett ledande tygeltag, och ge efter direkt när hästen följer din hand. Efter några gånger börjar den att höja ryggen vid din eftergift.
På en liten volt sätts den inre bakhoven något innanför den inre framhoven, vilket ger en lateral effekt - ryggen kommer upp. Det samlar hästen och ger ännu mer sving i ryggen.
Släpp fram galoppen
Gerds uppvärmning inför ridning påminner mycket om den inför longering. Det är mycket lång tygel i början, i alla gångarter, för att hästen ska kunna värma upp hela kroppen. När hästen har skrittats fram får den trava och galoppera i tio till femton minuter, därefter blir det skritt igen.
Gerd använder tvåpunktssits för att hästen ska kunna röra sig så fritt som möjligt.
- Våga galoppera på ordentligt framåt - ge tyglarna! Gärna helt långa tyglar så att hästen kan använda hela kroppen och sträcka ut på långsidorna. Att galoppera för fria tyglar gör lata hästar piggare och heta hästar lugnare, våga pröva, tipsar han.
Den modige testar det även på uteritten, det har en fin effekt på hästens lösgjordhet.
Svingande ryttarrygg
För att hästen ska kunna svinga med ryggen under ryttare krävs att även ryttarens rygg svingar. Gerd liknar ryttarens säte vid ett ägg i sadeln, med den breda delen nedåt och den smalare toppen riktad snett uppåt-framåt. När ryttaren svingar i ryggen kan sätet röra sig i takt med hästens sving, det vill säga framåt-uppåt i en medsolsrörelse sett från sidan. Om ryttaren inte svingar i ryggen blir rörelsen den motsatta, motsols bakåt-nedåt, vilket hindrar hästens svingande rörelse.
- Då sitter du på hästen istället för i den, förtydligar han.
När hästens rygg är uppe och svingar blir det också lättare att sitta på den. Gerd tipsar om sitsen:
- Slappna av i axlar och bröstrygg, då blir även armarna avslappnade och handen mjuk. Genom att du är avslappnad i höften blir ditt bäcken helt öppet och du följer hästen. Från höften och neråt tillhör du hästen. När du kan öppna upp och följa med kan du också påverka.
Framåt först
Den fria uppvärmningen ska uppmuntra hästen till att bli aktiv och framåt. Ett tips är att sitta ner på fel sittben i hästens stela varv, det rakriktar den vilket gör det lättare att få hästen att bjuda framåt. Man sitter då ner på hästens yttre bakben, vilket gör den rak och ger en jämnare rytm. Först när bjudningen och rytmen finns där kan du börja fundera på kontakt.
- Böjning av nacken och nosen på vertikalen är inga primära mål i dressyrarbetet, betonar Gerd. Däremot är det ett resultat av god ridning.
Genom att nosgrimman sitter ordentligt löst kan hästen röra underkäken, vilket är en förutsättning för att den ska kunna vara avspänd i nacken.
Gerd vill ha hästar som är känsliga för hjälperna och efter uppvärmningen stämmer han av att han kan rida med lätta hjälper. I skritt och i kontakt med ryggen känner han av hur hästen känns i munnen och i nacken. Han rider mycket av lätt sidvärtsarbete och ser till att hästen är känslig för skänkeln. Svarar den inte för en lätt hjälp ger han en kraftigare skänkel och lägger till spö vid behov, tills hästen svarar redan på den lätta hjälpen.
Därefter rider han åter i tvåpunktssits i trav och håller en lätt tygelkontakt.
- Jag sitter inte ner på hästen förrän den är avspänd i rygg och nacke, och svingar, säger han.
Avspända käkar
Gerd återkommer till att nosgrimman ska sitta löst. Den nedre remmen på aachengrimmor vill han över huvud taget inte se.
- Jag vill ha en rörlig mun och så länge hästen inte tuggar har du ingen chans att lyckas lösgöra den. Du ska be hästen att gå till kontakten. Fråga där bak och ge där fram, då öppnar ryggen upp, svingar och slappnar av, säger han.
Ryggningsarbete kan hjälpa till för kontakten med bakbenen. Gerd ryggar med vad han kallar "arrez-hand", det vill säga en höjd och mycket mjuk hand. Långsam ryggning under lite längre sträckor ökar rörligheten i ryggen och stärker den. Det är något Gerd har tagit med sig från en av de klassiska mästarna - Nuno Oliviera.
Gerd avslutar med att säga:
- Gör mycket ryggningar och mycket lateralt arbete som öppnor och slutor. Om hästen suger på bettet gör du rätt, då är den avspänd i ryggen.
Gerd Heuschmann menar att en häst aldrig kan bli lösgjord förrän den är avspänd i rygg och nacke. Och ska den bli det kan vi inte dra den i munnen eller låsa underkäken. Här delar han med sig av de träningsmetoder han själv använder.
- De dagar jag tränar hästen varvar jag mellan longering och ridning. Longeringen hjälper till att få hästen avspänd och utförd på rätt sätt bygger den också upp hästens muskulatur på ett positivt sätt, säger han.
Med en longeringsdag mellan riddagarna får hästen även en chans att återhämta sig om den har blivit öm i musklerna. Och när den får jobba fritt och kommer upp med ryggen blir hästen som bonus underbar att rida nästa dag, menar Gerd.
Aldrig inspänningstyglar
När han longerar använder Gerd enbart kapson, longerlina och ett longerspö - men aldrig inspänningar. Han förklarar:
- Varje gång du tvingar hästen att vara i någon position så förlorar du något. Med både inspänning och dubbellongering riskerar man att hästen lägger sig för mycket i handen och inte länger ut halsen korrekt. Det vi vill åstadkomma är att hästen börjar svinga i ryggen, och dit kan vi inte komma så länge den är inspänd.
Gerd föredrar kapson framför bett vid longering, eftersom han menar att bettet bara dras genom munnen.
- Kapsonen levererar budskapet till nacken, det vill säga dit vi vill. Med kapsonen är det dessutom svårt att göra skada och lätt att göra rätt även om man är oerfaren. Det är viktigt att det är en stabil kapson, som ger trycket mitt på nosryggen. Den ska inte spännas hårt, precis som med nosgrimmor måste hästen kunna röra käken, säger han.
Gerd tipsar om att Bent Branderups kapsonlongering är ett väldigt bra exempel, om man vill ha inspiration.
Uppvärmningen är viktig
Även vid longering är uppvärmningen av största vikt.
- Målet med longeringen är att hästen ska svinga i ryggen. Även med en noggrant genomtänkt uppvärmning tar det ungefär 25 minuter innan hästen gör det, säger Gerd.
Börja med att låta den skritta och trava tills den är varm. Sedan ska hästen få galoppera ordentligt framåt i båda varven.
- Följ med den så att den får galoppera tre till fem varv längs långsidorna och sträcka ut i frisk galopp.
När hästen är uppvärmd är det dags att sänka tempot.
- Låt den trava i en långsam, stor trav. Tänk aktivitet, men vänta in din häst. Ett långsamt tempo kan hjälpa hästen att börja svinga i ryggen. När den svingar rätt ser du hur ryggen rör sig både uppåt och nedåt från manken och bakåt.
Gerd fortsätter:
- Om hästen börjar med lite längre frustningar vet du att du har kommit rätt. Jag bara älskar att höra det ljudet!
Det är hästen som ska vara den aktiva parten, så använd inget tvång utan be den om det du vill. Så länge bakbenen är under hästen och ryggen svingar kan den inte bli för låg i formen. Tappar den svingen, eller går med bakbenen bakom sig, går den på bogarna.
Mindre volt ger mer samling
Med lite äldre och utbildade hästar kan man sedan gå vidare med att arbeta på en mindre volt. Det är viktigt att hästen först har lärt sig att gå framåt, eftersom en liten volt tar bort en del av bjudningen. Volten ska vara sex till åtta meter i diameter. Lägg den gärna i ett hörn så att du har stöd av två väggar.
Även på den lilla volten är det långsam trav som gäller. Böj halsen lite inåt, som ett ledande tygeltag, och ge efter direkt när hästen följer din hand. Efter några gånger börjar den att höja ryggen vid din eftergift.
På en liten volt sätts den inre bakhoven något innanför den inre framhoven, vilket ger en lateral effekt - ryggen kommer upp. Det samlar hästen och ger ännu mer sving i ryggen.
Släpp fram galoppen
Gerds uppvärmning inför ridning påminner mycket om den inför longering. Det är mycket lång tygel i början, i alla gångarter, för att hästen ska kunna värma upp hela kroppen. När hästen har skrittats fram får den trava och galoppera i tio till femton minuter, därefter blir det skritt igen.
Gerd använder tvåpunktssits för att hästen ska kunna röra sig så fritt som möjligt.
- Våga galoppera på ordentligt framåt - ge tyglarna! Gärna helt långa tyglar så att hästen kan använda hela kroppen och sträcka ut på långsidorna. Att galoppera för fria tyglar gör lata hästar piggare och heta hästar lugnare, våga pröva, tipsar han.
Den modige testar det även på uteritten, det har en fin effekt på hästens lösgjordhet.
Svingande ryttarrygg
För att hästen ska kunna svinga med ryggen under ryttare krävs att även ryttarens rygg svingar. Gerd liknar ryttarens säte vid ett ägg i sadeln, med den breda delen nedåt och den smalare toppen riktad snett uppåt-framåt. När ryttaren svingar i ryggen kan sätet röra sig i takt med hästens sving, det vill säga framåt-uppåt i en medsolsrörelse sett från sidan. Om ryttaren inte svingar i ryggen blir rörelsen den motsatta, motsols bakåt-nedåt, vilket hindrar hästens svingande rörelse.
- Då sitter du på hästen istället för i den, förtydligar han.
När hästens rygg är uppe och svingar blir det också lättare att sitta på den. Gerd tipsar om sitsen:
- Slappna av i axlar och bröstrygg, då blir även armarna avslappnade och handen mjuk. Genom att du är avslappnad i höften blir ditt bäcken helt öppet och du följer hästen. Från höften och neråt tillhör du hästen. När du kan öppna upp och följa med kan du också påverka.
Framåt först
Den fria uppvärmningen ska uppmuntra hästen till att bli aktiv och framåt. Ett tips är att sitta ner på fel sittben i hästens stela varv, det rakriktar den vilket gör det lättare att få hästen att bjuda framåt. Man sitter då ner på hästens yttre bakben, vilket gör den rak och ger en jämnare rytm. Först när bjudningen och rytmen finns där kan du börja fundera på kontakt.
- Böjning av nacken och nosen på vertikalen är inga primära mål i dressyrarbetet, betonar Gerd. Däremot är det ett resultat av god ridning.
Genom att nosgrimman sitter ordentligt löst kan hästen röra underkäken, vilket är en förutsättning för att den ska kunna vara avspänd i nacken.
Gerd vill ha hästar som är känsliga för hjälperna och efter uppvärmningen stämmer han av att han kan rida med lätta hjälper. I skritt och i kontakt med ryggen känner han av hur hästen känns i munnen och i nacken. Han rider mycket av lätt sidvärtsarbete och ser till att hästen är känslig för skänkeln. Svarar den inte för en lätt hjälp ger han en kraftigare skänkel och lägger till spö vid behov, tills hästen svarar redan på den lätta hjälpen.
Därefter rider han åter i tvåpunktssits i trav och håller en lätt tygelkontakt.
- Jag sitter inte ner på hästen förrän den är avspänd i rygg och nacke, och svingar, säger han.
Avspända käkar
Gerd återkommer till att nosgrimman ska sitta löst. Den nedre remmen på aachengrimmor vill han över huvud taget inte se.
- Jag vill ha en rörlig mun och så länge hästen inte tuggar har du ingen chans att lyckas lösgöra den. Du ska be hästen att gå till kontakten. Fråga där bak och ge där fram, då öppnar ryggen upp, svingar och slappnar av, säger han.
Ryggningsarbete kan hjälpa till för kontakten med bakbenen. Gerd ryggar med vad han kallar "arrez-hand", det vill säga en höjd och mycket mjuk hand. Långsam ryggning under lite längre sträckor ökar rörligheten i ryggen och stärker den. Det är något Gerd har tagit med sig från en av de klassiska mästarna - Nuno Oliviera.
Gerd avslutar med att säga:
- Gör mycket ryggningar och mycket lateralt arbete som öppnor och slutor. Om hästen suger på bettet gör du rätt, då är den avspänd i ryggen.
Kommentarer
Trackback
