Hästfolk kan vara en riktigt härlig folkgrupp, om man träffat rätt personer. 
Tyvärr så finns det ju allt för många som, enligt dom själva, är så jäkla mycket bättre än alla andra. 
Folk som älskar att trycka ner dom som det inte går lika bra för, folk som älskar att visa upp sitt ego. 

Jag förstår inte grejen. 

Vart hittar man glädjen i att snacka skit bakom ryggen på folk egentligen? 
Varför ska man lägga energi på att sitta o snacka om hur fult hon/han rider, att hästen inte går i form eller att man har "billig" utrustning? 

Blir så trött på hela grejen. 
Man kan faktiskt glädjas åt andras framsteg och hitta inspiration i det istället för tvärtom. 

Avundsjuka, kan det kanske kallas? I vissa fall, ja. 
I den här sporten är det fullt med framsteg men även såklart motgångar. Hos alla ekipage! 
Synd bara att dom som inte har det bästa självförtroendet blir nertryckta ännu mer. 


Glädjs åt varandra! Hitta inspiration hos varandra. 
Tänk vad mycket roligare det hade varit då. 

Jag blir riktigt glad när jag ser nån på tävling som det går riktigt bra för, som man vet inte haft det så lätt alla gånger. Då är allt slit i sadeln värt varenda minut! 
För vi har ju iallafall en sak gemensamt, hästarna som är våra bästa vänner.