Obs, inte hästrelaterat!

Hur vet man om det är mobbing? Om man är utanför, är man mobbad då? Får höra kommentarer och anklagelser som kanske kan ses som skämt.. Anses som mindre värld, lat i jämförelse med dom som fjäskar, krånglig eftersom man inte går med på allt som dom andra gör.. Känslan nu på slutet har inte varit på topp inom jobbområdet om man säger så.

Det är så mycket dumma saker som jag inte ens törs skriva om här i bloggen. Om bägaren runnit över tidigare så välte den i tisdags. Onsdag morgon ringde jag och sa upp mig. Jag kommer sakna Bamse. Jag kommer att sakna körningen. Men det kan inte vara meningen att man ska må dåligt, vara lessen och knappt våga ringa till chefen. Jag tycker att jag ställt upp. Gör så gott jag kan. Men när det är såhär som det är så går det bara ett tag. Vissa förstår inte. Eller dom flesta förstår mig. Men en viss gör inte. Han kläcker ur sig dumma kommentarer, så himla onödigt. Bara för att såra då eller?! Jag blir så arg och lessen på han. Tycker inte man beter sig så när man sitter på den stolen han gör!

Skulle vilja berätta allt och förklara, men det går inte. Summan av det hela är väl att man inte ska ta skit och stå ut med vad som helst. Verkligen inte stå ut med något som får en att må dåligt. Ingen kommer tacka en för att man stressar som en dåre och mår dåligt. Ingen bryr sig. Inte där iallafall.

Såå.. Vilken stig ska man vandra nu? Jag har tyckt om den stigen jag gått, det har varit solsken och trevligt. Men nu har den blivit snårig och mörk. Dags att byta spår minsan sådär efter några år. Nåväl. Livet går vidare och jag ska bara göra det jag ska fram tills jag får gå därifrån. Kan ju garantera att jag inte kommer ringa i onödan eller gå in med papper eller dyl på kontoret. Det slutar med någon dum kommentar och så får man gå lessen ut därifrån. Nej. Fy skäms.




*Ibland känns det som världen är uppochner..*


      / Emelie