Fick inspiration av en inlägg på linns blogg. En av sveriges största hästbloggar som jag läser så fort jag kan. :) 

hon tog upp frågan om alla dessa märkesgrejer o hästvärlden. 

intressant. vad tycker ni om det? 
Personligen så skulle jag lätt bara köpa märkessaker, allt som är snyggt, om jag hade kunnat. 

Men nu kan jag inte det. Haft engagerade föräldrar som följer med på träningar och tävlingar. drar kortet i kassan. 

Nej så ser inte mitt liv ut. jag betalar varenda öre för min häst, helt själv. 

Stallhyra, träningar, skoningar, veterinärkostnader- rubbet! 

Under ponnyåren så fick jag givetvis hjälp, men jag fick inte allt jag pekade på. vilket jag kan tycka är jäkligt bra. För det är inte så världens ser ut i verkliga livet. 

Allt kostar. 

Nu, snart 22 år gammal. Man ska klara sig själv, annars ska man inte ha nått. 

Ibland unnar jag mig nått snyggt märkesschabrak men det är inte mer än så. 

Jag köpte sune för egna pengar, transporten, sadeln och alla grejer, för egna pengar. och det är jäkligt skönt för självkänslan. fixar det själv, utan ekonomiskt stöd. I like! 

Och jag är väl medveten om att jag har en skruttig transport, ingen sprillans nytt släp för flera hundra tusen. Men den funkar och jag köpte den själv. :) 

 

Barn ska inte skämmas bort för mycket, för då får dom bara ett helvete när dom växer upp. 

 

 

Tack för mig, hej! 

/Malin