Tjo på er, 

Man ska inte försöka ha en krävande ridtur när man är irrererad, sur och hungrig.. 
det går käpprätt åt helvete, man irreterar sig på ännu mer saker och vill bara gräva ner sig. 
SÅ kändes det i början på turen idag, trots en glad o söt sune.. 
Blev så arg på mig själv när de blir såhär, men vill inte att det ska gå över till sune. 
Så precis när jag tänkte slita av mitt hår så tog jag istället och vände frustrationen till envishet. 
Jag ska fan klara det här, jag kan visst rida. Nu jävlar. 
Hur gick det sen? Jo jävlar va bra de gick, ömbälivabla!! 

Jag koncentrerade mig, stenhård på mig själv och verkligen ha mjuk hand. han blev kanonfin. 
Körde på i trav idag mest, tar lite itaget. igår ömmade han lite i traven men idag var de borta. 
Skönt att det inte var nå värre än att han "bara" var ömfotad. 

Snacka om skön känsla att få till ett hyggligt bra pass trots en katastrofal början. 
Det gillas! 

Efter ridturen blev det stallhäng med mer än halva stallet. 
Nått som är otroligt mysigt och socialt är att man bara kan va där o snacka om allt möjligt, hjälpa varann och dela fakta med varann. G som i Gemenskap <3

Nu ska jag laga mat endast åt mig själv(brukar aldrig hända men ja som sagt jag är fortfarande hungrig!), lax med citronsås blir det. woila! 

Tjingtjong vi höres!